Sparring med thailändare

För er som inte är intresserad av Krav Maga, Thaiboxning eller träning: Det finns några träningsbilder längst ner i denna post som ni kan titta på.  Övrig text i detta inlägg är du inte intresserad av att läsa.

För er andra:

I slutet av andra veckan fick jag en skada på min fotled som jag skrivit om tidigare. Jag kommer inte kunna träna på ett tag, så vi har planerat omom våran resa lite. Vi har åkt till koh lanta för allmänt slappande, för att sedan förhoppningsvis komma tillbaka hit en vecka innan hemgång för lite hårdträning. Denna posten skrev jag innan fotskadan uppstod.

Vissa mornar har de sparring med instruktörerna här. Det är väldigt lätt sparring, och helt nästan prestigelöst.  Jag har sparrat med 3 thailändare. Den förste av dem har jag kört med ett par tillfällen, han heter Ott. Han är totalt omöjlig att göra något mot, han har svar mot allt och läser mig som en öppen bok. Han är konstant glad, men jag är aldrig i närheten(förutom vid ett tillfälle, jag kommer till det)  av att komma åt honom, trots att jag är mycket längre, vilket ger mig ett teoretiskt övertag.

Vid ett tillfälle kom jag på mig själv med att skratta, han stod i en ringhörna och flinade, redo för vad jag än skulle skicka iväg mot honom. Han visste det och jag visste det. Då han såg att jag tvekade gick han snabbt in för att gå in i clinch, vilket jag avskyr. Där har jag nämligen inte NÅGOT att sätta emot, Ott är så otroligt skicklig där. Det blev ingen svarsteknik från mig direkt, utan mer desperata utsträckt armar(han var snabbt för nära för en bra pushkick) som sträckte sig ut mot honom ”BORT! STANNA! KOM INTE NÄRMARE!” typ haha =)

Vid något tillfälle pressade han mig ordentligt med händerna, så det blev till att gömma sig ordentligt bakom garden. Ev lowkicks som jag skickade blockar han utan att ens lägga märke till dom, han går helt på automat. Han var vid detta tillfälle för nära för en pushkick. Jag var pressad, så då tog ryggmärgsreflexerna över och sökte något för att kontra… Jag hittade snart en måltavla, svaret kom helt reflexmässigt.

”HOHOHO! Läge för en skrevspark!” sa kroppen och skickade iväg foten. Som tur var så han jag stoppa foten innan det blev ordentlig kontakt, det viftade däremot till lite i hans shorts. Ingen har susp på sig när de tränar. Ott pausade, sänkte garden samtidigt som leendet delvis försvann. . Jag bad givetvis om ursäkt och skyllde på att det var en pushkick som gick fel. Jag blev lite ambivalent för denna händelse. Dum därför att det inte är tillåtet med skrevsparkar, samtidigt som jag var nöjd med att ett intränat beteende kom fram iom pressen.  Man fightas som man tränar.

Fascinerande egentligen. Jag möter en ”motståndare” som är mig totalt överlägsen. Han kan tänka på kvällens tvprogram samt vad han skall köpa på ICA för att kunna göra mat i eftermiddag, samtidigt som han vinner över mig i en thaiboxningsmatch. Ändå så uppstod ett ett läge som hade inneburit att han hade kunna förlora i en självförsvarssituation, då en thaiboxare inte tänker på att försvara skrevet, det ingår inte i tänket. Trots en jättestor kunskapsskillnad så hade jag haft en chans i en riktig fight (självförsvar), tack vare att jag inte har samma regelsystem, och därmed rörelsemönster och attackmönster, inprogrammerat. Rörelsemönstret ändras då allt är tillåtet, det märkte jag the hard way efter min första thailandsvända. Det smällde till en hel del i suspen då innan jag ställt om till KM fight igen.

Att han i ett skarpt läge säkerligen sänkt mig 10 gånger om med andra tekniker innan detta läget uppstod behöver vi inte prata om =)

Jag har tränat med en annan tränare också, jag har glömt bort vad han heter. Jag tror han är en av de mer juniora tränarna på campet. Det som är roligt där är att jag faktiskt har lite att komma med, han koncentrerar sig ordentligt och emellanåt så får jag in lite saker (och självklart tvärt om!). Kul att se att inte alla thaitränare är övermänniskor som skulle kunna besegra en med båda händerna bakbundna.

Tommy,  huvudinstruktören på Krav Maga Academy där jag tränar Krav Maga visade mig vid något tillfälle en fint som jag tränat lite på hemma, både vid sparring samt mot säck. Man fintar en skrevspark och går sedan över till rundspark. Här så fintar jag med en pushkick istället, för att sedan gå över till en kontrollerad rundspark mot huvudet.  Vid något tillfälle fick jag in den 2 eller 3 gånger på en rond (3 min) på honom, hans händer gick ner för att plocka den inkommande pushkicken. Tror han blev lite frustrerad för han kontrade med en lite hårdare rundspark som smällde till mot min bakre gardhandske. Det kändes bra. >:=] Första och hittills enda gången jag märkt av lite frustation från en thailändare, 99% av tiden här så är det min uppgift. Självklart skall jag göra allt för att det skall hända fler gånger.

Sparring med den tredje instruktören skrev jag om i en tidigare post, det var då min fotled kastade in handduken.

Strandbilder

Hej.  Här kommer strandbilder från nai harn beach som utlovats. Jag och Thor var de enda som badade, men det blev tyvärr inte dokumenterat

Kram Lisa

Skillnad på träning och träning, Fairtex och Rawaii

För er som inte är intresserad av Krav Maga, Thaiboxning eller träning: Det finns några träningsbilder längst ner i denna uppsats som ni kan titta på.  Övrig text i denna post vill ni nog inte läsa.

För er andra:

Jag har funderat över vilken skillnad det är mellan träning och träning, vilken skillnad det gör med en bra tränare/coach. Ta kettlebellinstruktören på det gym jag tränar på ibland tex. När hon skall visar snatchar så sätter hon inte ihop snatchen till en sammansatt rörelse, utan kämpar upp vikten till rack genom endast muskelkraft, för att sedant halvdant få upp kettlebellen i pressläge. Inget explosiv, sammansatt rörelse alls som sig bör. Detta lär hon ut till alla tränande. Inte ett ord om vikten av att hålla tillbaka axeln under swingar eller liknande tekniker för att undvika skador framöver. Många tränande i hennes grupp riskerar alltså att få skador eller bristfälliga träningsresultat, tack vare att deras instruktör lär ut tekniker på fel sätt.

Jag har nu hållit på att träna framför allt  Krav Maga ett antal år,framför allt med Tommy Blom samt Björn Karlsson som instruktörer, och det är jag otroligt tacksam över.  Jag tror det är svårt att hitta några mer motiverade, kunniga instruktörer är dem. Det känns som att de sett varenda fel man gör, och man får bra konstruktiv feedback på det.

Under min första period i Thailand så tränade jag på Fairtex i Bangkok. Där fick man i stort sett en tränare som tog en under sina vingar. Nung och jag körde mycket ren basträning, det jag framför allt fick med mig därifrån var rundsparkar samt (inser jag nu) bättre fotarbete. Mycket repetitionsträning som gör att jag slappnar av mer. På Fairtex körde man 4-5 ronder med sin tränare, sedan kanske ett par ronder på säck som man skötte i stort själv. Det var mer upp till en själv.

Rawaii muay thai där jag är nu är större, och har större antal studenter än Fairtex. Här är träningen lite annorlunda utformad. Man får först 5 ronder med tränare (vem tränaren är kan variera från gång till gång), sedan kör man 5 ronder på säck. De kollar att man kör 5 ronder på säcken, men man är ganska fri att köra de tekniker man vill, förutom de sista säg 20-30 sekunderna på ronden då det är tokslå på säcken som gäller för att få upp pulsen. Efter det är det ev en teknikdel där de visar hur man gör en teknik, för att sedan själv testa snabbt på mits alt träningspartner. Uppföljningen av att man faktiskt gör tekniken som de säger är väl sådär.

Rawaii är mer ett ställe för att träna fys på, och för att få mängdträning med duktiga padhållare. Det bästa är om man fått tekniken med sig från tidigare, alt att man kör privatsessioner med tränarna mellan passen. På de vanliga passen får man inte så mycket teknik, framförallt inte då man får olika padhållare för varje session, som har sin egen tolkning på hur något skall utföras (det finns mer fri tolkning och varianter av hur tekniker skall göras i thaibboxning jmf Krav Maga).  Kör man med instruktör 2 och gör teknikerna som instruktör 1 har sagt så kan man få information om att man skall göra på ett annat sätt, dvs instruktör2s tolkning.

I Krav Maga finns det varianter på samma teknik som kan skilja sig åt mellan olika instruktörer, men det är inte lika vanligt förekommande. Det kan ofta vara att någon instruktör inte har koll på den nya officiella varianten av tekniken. (Kraven uppdateras med jämna mellanrum för att alla tekniker skall vara så bra som möjligt. I praktiken är det någon enstaka teknik som ändrats fram och tillbaka, jag tänker framför allt på pistolavväpning framifrån).

Det finns en kille som vart här ungefär ett halvår och tränat hyfsat seriöst, framför allt för att gå ner i vikt. Man ser att han fått rutin i att slå mits, men jag ser också att han har fått bristfällig teknik (Vilket jag garanterat också har, men jag tror och hoppas att min teknik är bättre). Han slår ganska hårt och kraftfullt, och är avslappnad i kroppen. Armbågarna pekar däremot rakt ut, och han har ingen större höft med i sina sparkar. Han har fått ut det han velat av träningen, vilket ju är det viktigaste, men tänk om han hade fått mer teknikträning hur mycket bättre han hade blivit på att uföra teknikerna? Varför inte aspirera på att få ut så mycket som möjligt av sin träning, fysisk träning OCH bra teknik? För att lyckas med det så är mycket beroende av att man har duktiga instruktörer som kan teknikerna, och som verkligen vill lära ut och få sina elever att utvecklas. Samtliga instruktörer jag haft i Kraven har haft den egenskapen, vilket tyder på bra instruktörsurval och bra instruktörsutbildning. Motiverade elever är självklart också en grundförutsättning.

Här på Rawaii är elevgenomströmningen mycket stor. Många kommer hit ett kortare tag för att träna, och några är här ett längre tag. Många för att gå ner i vikt, och några för att bli bättre och gå riktiga fighter. Ambitionsnivån är mycket olika. Jag förstår att det är svårt att tagga till då som instruktör, det tar trots allt lång tid att lära sig rätt teknik. Om man då dessutom har lite egna tolkningar på hur saker skall göras så blir det svårare att få en person att utvecklas, då eleven kan ha olika instruktörer för varje träningstillfälle, även om vissa grunder gäller för samtliga instrukörer (alla vill så klart att man får med höft i rundsparkarna tex).

Tack Tommy, Björn, Petter, Armen,  Loreto, Ole Boe, Rune Lind och alla andra instruktörer jag tränat under. Ni gör ett kanonjobb.

Mycket snack nu! Dags för lite träningsbilder. Bilderna är tagna av en fotograf på campet som leker lite med sin kamera för att få lite mer effektfulla bilder. Ni får leva med det.

Lite fler bilder

Hej hopp. I går tog jag och Thor en promenad till piren för vi skulle mötas upp där och äta lunch. Nicklas kom efter på  motorcykeln, som vi hyrt sedan ett par dagar då hans fot inte tillåter några längre promenader. Jag och Thor fick i alla fall en halvtimmes promenad enkel väg. Trafiken är ganska tung, men det finns en hyfsat bred väggren att gå på om det inte parkerat motorcyklar eller bilar där. Så det känns lite riskabelt när man får ge sig ut i vägbanan för att komma förbi.

Thor gillar att vara ute och promenera och tjoar och viftar till alla. Speciellt roligt är det om han får syn på någon hund eller katt. Phukets vackra natur skuggas av trafiken och bebyggelsen (mycket plåtskjul och tingeltangel). Har i alla fall lyckats få en bild med kullarna och den gröna skogen i bakgrunden utan dessa förfulande intryck. Väl framme satte vi oss på Nikitas bar och beställde lunch. Vi hade direkt havsutsikt och det fläktade gott från havet.

På hemvägen gick vi förbi ett bageri och köpte nybakat bröd (är lite trötta på toast), simkort till mobilen och tvättlappar. Sedan fick det bli ett avsvalkande dopp i poolen.

Fotleden strular

Efter träningspasset i fredags förmiddag så låste sig i stort sett min vänstra fotled. Jag har med några års mellanrum ibland haft problem, småkrämpor,  med den foten sedan lumpen. Ett befäl tyckte det var passande att springa tillbaka till förläggningen för att snabbt få den omlindad ”innan den skulle svälla upp”. Hans fina omdöme gjorde också att jag fick marschträna 1 mil dagen efter olyckan,mot läkares inrådan. Marschträningen gjordes med en 80liters ryggsäck på ryggen. ”Hade det vart krig hade du vart tvungen att gå!”. Ingen hade visst upplyst honom om att det inte var krig. Till er som säger ”varför sa du inte till…?”så säger jag: Det funkar inte så i det militära.

Under tiden här har det vart en hel del träning. Mycket sparkande, förflyttningar på trampdynorna samt hoppande på traktordäck som de gör för att stärka vaderna. Jag vilade i fredags eftermiddag, och även lördag och söndag.  Söndag kväll kändes allt nästan bra, så i måndags var jag med på träningen. Kände lite vid uppvärmningsstrechingen, men jag gjorde inget som kändes obehagligt för säkerhets skull. Efter det tränade jag ung 15 minuter, efter det var problemet tillbaks. Mindre smart manöver av mig, men jag ville ju träna!

Körde lätt lätt sparring när det uppstod på nytt. Körde på i tre ronder efter det, vilket var en ”intressant” upplevelse. Jag kände mig totalt handikappad. Det kom en hel del attacker som jag inte kunde blocka då jag inte hade någon balans. Balansen var helt borta, jag kunde inte göra någon teknik alls. Allting börjar i fötterna.  Slag, sparkar.. försökte köra lätt teknikträning efter sparringen på en säck, men kom fram till att det inte funkade. Funkar inte ditt bakre ben så funkar inte något slag eller någon spark. Vad hemskt det skulle vara att gå en match och få denna typ av upplevelse med en motståndare framför dig som vill slå en på snoken. En av tränarna var extra orolig, han hade fortfarande förhoppning om att övertala mig att fightas för campet innan vi åker härifrån.

From måndags eftermiddagspass så vilar jag alltså och haltar omkring i största allmänhet. Har bestämt att jag skall vila denna veckan, och om det känns bra på måndag så kör jag lätt träning. Inga sparkar utan kommer att be om att endast köra boxning. Kommer det kännas minsta konstigt så kommer jag bryta direkt. Så typiskt! grrr.

Vi har bestämt att vi skall besöka waterworld, en stor akvariumanläggning någon dag framöver när min fot är bättre, och eventuellt att det blir en dagsutflykt till bland annat pipiöarna med ett gäng från campet på lördag. Lördag kväll så fyller campet 7 år så då är det partaj där. Det kommer bli spontanfighting där vem som helst får gå upp i ringen och smälla på vem som helst, spontana utmaningar alltså. Det kommer också bli mat, thaländska dansare och säkert en öl eller tre. Mina förväntningar är högt ställda =) Kan nog bli riktigt roligt.

Kommer träna ett gympass om dagen fram tills foten känns bra.

Mer träning

Som lisa skrev i förra posten, vi har kommit in i en viss vardagslunk nu. Riktigt skönt med massa tid för varandra och lillkillen. Jag tränar en del, även om jag inte är med på alla pass. Det känns som jag har ”graderat” snabbt på campet. De första passen ville de ha in mig i nybörjarpassen, då jag sagt att jag tränar KM och inte thaiboxning. Så här i efterhand så skulle jag ha sagt att jag tränar thaiboxning, det hade gjort det hela lite enklare, men ok. Bra att jag snabbt fick komma in i den vanliga träningsgruppen. Det kan vara bra att stå och slå långsamma raka slag i luften för granskning, men det är inte därför jag kommit hit ur träningssynpunkt.

Jag blev snabbt förflyttad till den vanliga avancerade träningsgruppen och fick med det börja träna mitsträning med thaitränare. Gött! 5*3 minuter varje pass brukar det bli. Efter det slår man på säck. När jag tränar på säck så försöker jag jobba bort onödiga små extrarörelser i vissa av mina tekniker, som kan avslöja för motståndaren vad som kommer. Det är inte lätt, rörelserna sitter så mycket i ryggraden så man får försöka tänka till ordentligt och analysera sig själv. Rundsparkarna har tränarna vart inne och petat i vilket jag tidigare har skrivit om har jag för mig. Tidigare träffade jag med ett böjt ben, här vill de att jag skall ha ett rakt ben. Räckvidden ökar iom det, vilket jag köper rätt av. Jag förstår tänket med båda sätten, vilket känns lite roligt. Förståelsen för teknikerna ökar.

Fascinerande egentligen. En i grunden enkel teknik som trots det tar lång tid att bana in rörelsen på. Massvis med repetitioner behövs. Lägg sedan till varianter på samma teknik, med olika för och nackdelar… Det verkar vara som med det mesta. Ju mer man lär sig om något, desto mer inser man att man inte kan.

För ett par dagar sedan hade jag en riktigt bra träningssession, då jag kände att jag verkligen fick in de justerade sparkarna rätt. Utväxlingen gick bättre, och det small ganska bra i padsen. Jag har haft svårt att upprepa det vid senare tillfälle, jag tror det beror på att kroppen försöker lära en ny variant av rörelsen. Helt plötsligt kommer den forhoppningsvis hela tiden. Ett par tränare som tittade på gillade antagligen det de såg, och ropade till sig någon ytterligare. De frågade hur länge jag skulle vara kvar. Jag berättade och de sa ”you fight!”. Jag tackade för komplimangen, men sa att jag inte var intresserad.  Det är svårt att förklara varför jag inte vill gå en match, det är så naturligt här, klart man skall gå match om man kan menar tränarna. De har försökt övertala mig de senaste dagarna, men de kommer inte att lyckas.

Anledningarna är:

1. Jag  har inget behov av att slå någon på truten för att knocka den andra personen. I självförsvar, självklart! I ett tävlingsmoment.. näe. Inte nu i alla fall. Jag kan förstå om man vill testa om man tränat länge samt börja känna sig ganska komplett (om man nu någonsin kan känna sig så..) och vill testa sina kunskaper i skarpt läge, då kan det vara ett sätt. Själv är jag inte i den positionen. Teknisk lätt fighting är däremot kul, det blir lite schack över det hela. Överlista motståndaren. Tyngre sparring behövs också,  det innebär helt andra villkor och höjjer stressnivån… och vips så närmar man sig en riktig fight… hmm det blir komplext detta…

2. Jag har inga clinchkunskaper, ett kritiskt moment i thaiboxningen. Kommer en thailändare nära så är det kört. Min enda chans hade vart om jag börjat köra Krav Maga style med tex ett knä i skrevet, och det tror jag inte hade vart så populärt. Om jag ens hade hunnit det vill säga, thailändarna är ruskigt snabba och säkra som jag beskrivit tidigare.

3. För att tävla så hade jag behövt mer sparringvana av alla typer.

4. Kondisen hade vart tvungen att höjas ett par snäpp till, matchträning för att toppa fightingen hade behövts ett tag. Det är en stor skillnad. Man går in i sig själv, fokuserar ännu mer, pressar sig själv på ett helt annat sätt om man vet att man har en fight framför sig. Jag har en del vänner som jag sett förbereda sig, så det vet jag. På sätt och vis som inför en gradering, fast här får man stryk om man misslyckas, en missad gradering får man göra om senare =).

4. Huvudanledningen med Thailandsresan är att få vara med familjen. Utslagna tänder, stygn i pannan efter en armbåge samt revbensskador ingår inte i den ekvationen.

Holländaren

Holländaren vann sin fight. Fighten hade börjat med att motståndaren försökt sig några lowkicks som holländaren hade blockat. Det hade tydligen gjort ont på motståndaren, och efter det hade motståndaren inte en riktig gameplan. De hamnade i clinch, och holländaren satte då en armbåge i pannan på motståndaren, vilket öppnade ett rejält jack så att han började blöda ganska mycket. Holländaren hade mitt i clinchen tittat på domaren och gjort tecken för ”mm du bör nog bryta fighten, titta på hans panna”. De blev separerade, och under separationen så skickade motståndaren iväg en armbåge mot holländaren som missade. Efter det gick gonggongen och ronden var slut.

Nästa rond började med att motståndaren på nytt sökte clinch, något som holländaren fått info om att undvika, då han inte hade tillräckliga kunskaper där. Han gjorde därför ett par kroppsslag, ”just like the one I gave you”. Dom visste var de satt, och det fick luften att gå ur motståndaren, och fick honom också att tappa garden. Med försvaret tillfälligt borta så avgjorde holländaren fighten med ett par snabba krokar, som knockade motståndaren som blev medvetslös i 3-4 minuter.

Nasty stuff.

Gästvänlighet

Dagarna går sin gilla gång i Thailand. Träning förmiddag och eftermiddag och däremellan lunch och vila. Jag (Lisa) kör yoga tisdag och torsdag fm. Yogan på gymmet är mer fokuserad på stretching ffa för thaiboxare, så jag tänkte prova yoga hemma hos henne lö morgon.

Alla är verkligen hur trevliga och hjälpsamma som helst här. Vi får ofta hjälp att mata Thor om de har det lugnt på restaurangerna eller så passar och roar de honom en stund om han är gnällig så vi får äta i lugn och ro. Uppskattat. Alla hälsar på Thor när vi är ute och går. Han får hela tiden respons och det börjar märkas. Han skrattar och ler så fort han ser någon nu. Både bra och dåligt kanske.

En dag när jag var ute och gick för att hitta vägen till uttagsautomaten, gick jag förbi en av de restauranger som vi brukar äta på. Då körde ägaren ikapp mig och frågade mig vart jag skulle. Så hon skjutsade mig på sin moped till automaten och sedan tillbaka till hotellet. En annan kväll när vi varit och ätit på samma restaurang började det hällregna precis innan vi skulle gå hem och det upphörde inte, då körde de fram en bil och skjutsade oss hem. Annars hade vi nog kommit fram som dränkta katter trots paraply och regnskydd.

Thor blir matad av ”Popcorn” på restaurang Cashew nut

Lite fler bilder

Sparring

I fredags så var det bestämt att det skulle vara boxningssparring på schemat. Sparring är något jag verkligen behöver, då merparten av min träning skett mot pads och mitsar.  Mina tekniker funkar bra mot dessa, men min rutin mot riktiga motståndare är på tok för liten.

Tränarna här har tyckt att mina raka slag vart bra, och det var antagligen därför som jag blev ihopparad med en kille från Holland som gått 25 matcher. Match nummer 26 kommer äga rum imorgon. Vi fick hjälp med att få på oss stora 18 ounce handskar för att sedan köra igång. 18 ounce är riktigt stort, det känns som man har krabbklor på händerna och teknikerna blir märkbart långsammare.

All sparring jag har haft har vart antingen slowfighting eller lättkontaktssparring (Jag och Johannes i avanceratgruppen har väl iofs kört lite tuffare någon gång emellanåt..). Den senare innebär att man träffar och kör med ganska hög fart, men att man inte lägger någon tyngd i teknikerna. Man märker att man blivit träffad, men det skall inte vara så mycket mer än så. Jag som inte är någon lättviktare har fått en hel del påminnelser genom åren att ”Ta det lugnt nu, kom ihåg att du är ganska stor”. Jag har vart nöjd över att ha lärt mig att sparras med bra snabba tekniker, som jag har haft bra kontroll på.

Nu skulle jag sparra med en Holländare med 25 matcher bakom sig, och vi hade inte fått någon information om hur sparringen skulle gå till. Jag hade inga referenser till hur de vill ha det genomfört här.  Det var bara att köra igång.

jag körde på mina vanliga c:a 10% kraft, och drog tillbaka slagen innan de träffade fullt ut. Tränarna började ropa ”More powwa Nick!”. Jag höjde till kanske 30%, och började försöka söka mig fram till nivån som vi skulle ligga på. Problemet var att jag hade för ont om tid för att göra detta. Det tog emot att lägga på kraft i slagen mot en träningskamrat,  skulle det vara en självförsvarssituation hade läget vart ett helt annat.

Jag var inte van vid detta, det är så inpräntat att jag inte skall skada min träningskamrat, även om kroppsslag med lite mer tryck inte kan skada.

”SVOOSCH!” En vänsterkrok från Holländaren var nära att träffa mig, jag han precis ducka undan och kontra med ett 20% slag. Det var ordentligt med kraft i hans vänsterkrok. Holländarna är kända för att sparra hårt och tungt, vilket jag inte tänkt på innan vi satt igång. Mitt 20% slag hade inte kunnat bli mycket hårdare, jag var lite ur balans efter att jag undvikit kroken. Spontant så här efteråt så var det i princip spel mot ett mål, då det ena laget endast tillät sina spelare att gå efter fotbollen, inte springa som det andra.

I slutet av ronden så träffade han med ett tungt kroppsslag. Jag blev inte sänkt men skakad.

Jag skulle vilja sammanfatta detta som… lärorikt. Jag behöver sparring av alla typer. Även lite tyngre sådan.  Jag fick en ahaupplevelse om hur viktigt det är med balans och solid stance om det skall funka. Har man inte det så är chansen stor att man flyger omkull om man får en tryckare.  Ganska långt ifrån de ”stå på ett bendueller för att träffa varandra med skrevsparkar” som ibland uppstått på träningspass hemma, och som vi blivit tillsagda att vi skall sluta upp med. Med denna erfarenheten så förstår jag mycket bättre varför.  Jag pratade med Holländaren efteråt, de har en dag i veckan de alltid avslutar med 20 min tyngre sparring. De går hårdare åt kroppen, lättare åt huvudet. Låter vettigt. Jag skall aktivt söka mer sparring i min träning, här och hemma. Det är en viktig del i det jag pysslar med som jag måste bli bättre på.

Siam safari

Idag har vi varit på elefantsafari. Vi blev upphämtade 13.30 på hotellet. Väl framme blev vi indelade i grupper och fick åka jeep sista biten. Det var verkligen branta och slingriga vägar, men utsikten var också enastående trots disigt väder.

Vi fick först se en elefantshow med tre elefanter varav en babyelefant. Guiden berättade också lite om varje elefant och om arbetet med elefanterna. Därefter var det fotografering och matning med frukt för den som ville.  Sedan fick vi gå en kort sträcka och titta lite i souvenirshoppen. Därefter väntade elefantridning. Kändes först lite läskigt att ta upp Thor på elefantryggen, men det var bara att hålla sig fast. Vi fick åka på slingriga stigar i djungeln. Det var ett skönt gung på elefantryggen och Thor somnade efter en stund. Vi såg ett par stora spindlar, dock ej giftiga enligt guiden, och vi också fram till en utsiktplats över havet. Vackert

Efter en stund på elefantryggarna började det regna, men det gjorde inte så mycket.  Våran elefantskötare tog fram ett paraply som vi kunde huka under.

Det har varit en trevlig dag och skönt med lite nya intryck och naturupplevelse av annorlunda slag. Bifogar också några bilder, för denna gång kom vi håg att ta med kameran

Lisa, Nicke och Thor