KMG Krav Maga i jämförelse

Inledning: Denna sida har jag arbetat med under ett bra tag. Texten skulle egentligen behöva omformateras, då tex vissa saker återupprepas,  men det får bli vid något annat tillfälle. Du får leva med det helt enkelt =) Förhoppningsvis skall det ge dig som läsare min syn på vad som skiljer Krav Maga och Thaiboxning/MMA åt,  och vilka skillnader som finns mellan kampsportsträning och självförsvarsträning.

/ Nicklas 101202

======================

Ganska ofta läser jag på forum om ”Vilken stil är bäst, BJJ/MMA/Krav Maga/Thaiboxning/Karate”, samtidigt som många klankar ner vissa stilar för att de inte skulle fungera i verkligheten. Jag har också fått frågor från thaiboxare vad som skiljer Krav Maga och thaiboxning åt, och varför jag inte tycker att tex thaiboxning är den bästa självförsvarsstilen. De är ju bland de absolut bästa i stående kamp, det är ju bara att titta på resultaten i K1/UFC menar de på.

Olika stilar är bra på olika saker, och alla har inte som målsättning att bli en så bra fighter som möjligt, utan mest för att ha kul eller få lära sig om en annan kultur samtidigt som de får en bra och allsidig träning. Det måste man respektera.

KMG Krav Maga är allmänt erkänt som ett bra självförsvar, som sätter sig på kort tid. Varför åker jag då till Thailand och tränar Thaiboxning, om nu KMG Krav Maga är så bra?

Enkelt: Det kompletterar Krav Maga alldeles utmärkt! Det ena behöver inte utesluta det andra, utan kan istället berika den andra träningen.

Här skulle jag ju göra lite jämförelser  mellan självförsvarssystemet Krav Maga med en kampsport som jag tränar ibland, Thaiboxning. Den ena är ett rent självförsvar, och den andra är en idrott som man tävlar i.

KMG Krav Maga

Krav Maga är till skillnad från Thaiboxning ett rent självförsvar, och det gör att man tränar på ett helt annorlunda sätt. Teknikerna skall fungera för alla. Gammal som ung, man som kvinna. I den civila varianten, som jag tränar, så skall man undvika konfrontation om möjligt. Går inte det så attackera så aggressivt som möjligt för att på så sätt snabbt få tillbaka initiativet. Exempel på tekniker och situationer är slag, sparkar, armbågar, strypförsvar, headlocks, halvnelsons, knivhot, basebollträn, pistoler, flera motståndare. Högre upp i systemet får man även lära sig skydd av tredjepart.

Tränar man Krav Maga så tränar man mycket bredare än vad en thaiboxare gör. Försvar mot många fler olika typer av attacker, mot flera motståndare inklusive den stora skillnad i mindset som det är i en självförsvarssituation jämfört med en tävlingssituation.

De rent fysiska, tekniska delarna av kraven kan man säga består av två delar, ”fasta situationer” samt fighting. Mental träning och beredskap tränas också på ett helt annat sätt än i Thaiboxning. Vad man skall vara vaksam på, scenarioträning, aggresionsträning, flera angripare, som kommer från olika angreppsvinkar…

Nu när jag tränat ett tag så är det en sak som blivit väldigt tydlig. Imi och Eyal (skaparna av Krav Maga) har använt sig av ett fåtal principer som går igenom i stort sett samtliga tekniker. När man väl har lärt sig dem så lär man sig nya tekniker/varianter/fortsättningar ännu snabbare. Detta är en av anledningarna till att det är så otroligt viktigt att man lär sig basteknikerna rätt. De grundläggande rörelser man lär sig där slår igenom på många moment längre fram i systemet, som i grunden oftast bygger på samma grundläggande rörelser.  Bygger man ett flervåningshus på en dålig grund så blir slutresultatet aldrig bra.

Teknikerna i den första graderingen är alltså de allra viktigaste att kunna bra därför att:

• Det är där man lär sig försvaren mot de absolut vanligaste förekommande attackerna.
• Det är där man börjar bana in grundrörelserna som sedan även används i andra lösningar på andra problem/hot högre upp i systemet.

Krav Maga bygger vidare på mänskliga reflexer för att det skall bli så lätt som möjligt att lära. De flesta teknikerna är grovmotoriska då man i en hotfull situation får stort adrenalinpåslag, som gör att finmotoriken slås ut. Krav Maga har marktekniker, men man försöker undvika att hamna på marken. Gör man det så försöker man att så snabbt som möjligt komma upp på benen igen. Man vill inte vara på marken i en självförsvarssituation. Detta för att en angripare sällan är ensam. Han eller hon har ofta kompisar som inte skulle tveka för att sparka/knivhugga en person medan han/hon ligger och brottas med hans kompis. Vid något tillfälle var jag på ett seminarie på en krog som hade haft öppen kvällen innan. Krogen var inte städad efter stängning.  När jag såg lokalen i dagsljus dagen efter blev jag snudd på chockad när jag såg hur mycket glassplitter det låg på golvet. Ytterligare en anledning till att försöka undvika hamna på marken.

I ett hotfullt läge får man tunnelseende, och det har man också med i beaktande då man tränar Krav Maga. Man tränar aktivt på att se sig om efter man utfört några kontringar, så att man får in det beteendet i ryggmärgen.

Anything goes. Vet man inte vad man skall göra i ett visst läge i Kraven så brukar jag skoja att man alltid skall föreslå att attackera bollarna, det är ofta en del av tekniken. Då har man fått hälften rätt i alla fall! =) Vi tränar på höga sparkar, men det är inte något som det läggs någon större vikt på. Du kan bli påhoppad på en isig gata i mörka december av ett par fylletrattar. Med det underlaget, varför riskera din balans, och dessutom göra så att du inte kan flytta på dig under en kort stund?

Ett citat från boken Complete Krav Maga kanske beskriver inställningen bäst:

”If you want to kick him in the head, kick him in the groin first; when he falls down, then you can kick him in the head!”

En sak som jag gillar med Kraven är att den är så utstuderad, det märks tydligt att Imi och Eyal (skaparen samt nuvarande ledare av KMG Krav Maga) har tänkt till. En instruktör kan visa en situation, och fråga ”Vad kan man göra i detta läget?”. Ofta har jag tänkt… ”Där är man nog rätt rökt”, för att sedan få en demonstration av hur man enkelt kan vända situationen till sin egen fördel. Ibland är det nästan så att horn börjar växa ut i pannan när man ser lösningarna

Vill man bara / har man bara tid för att träna en sak för ett effektivt självförsvar så finns det enligt mig, med min nuvarande kunskap, inget som slår kraven, så enkelt är det bara. Jag är i och för sig inte helt opartisk i frågan

Krav Maga vs tävlingskampsporter

Många keyboardwarriors hävdar då ”KM suger, sätt en kravvare i ringen i UFC/K1 så får vi se hur det går! Varför har ingen i UFC KM bakgrund?”

Om du ställer en kravare emot tex en MMAkille/tjej i en MMAring och med de reglerna, så är chansen stor att Kravaren åker på pumpen, det säger sig självt. (Om man tränat lika länge, har likadan kroppskonstitution och samma mentala läggning och räknar bort slumpen=hypotetiskt scenario). Det hade inneburit att man tar bort vitala delar ur krav arsenalen(skrevsparkar, bett, skallningar,tillhyggen (läs: ”hmm en pall att sitta på i rondvilan… den kan jag ju slå i skallen på motståndaren!!” osv osv). En Krav Maga utövare tränar också mycket mer än angrepp från en obeväpnad motståndare, för en helt annan typ av kamp.  MMA utövaren tränar ju enbart för denna typ av upplägg, självklart så blir han/hon bättre på just detta än en som tränar på bredare basis (med samma träningsmängd).  Ponera istället att en person möter 2 antagonister på stan som vill slåss, där en av dem dessutom är beväpnad med en kniv. I detta fallet skulle jag hellre ha velat träna krav i 5 år istället för MMA i 5 år (tillsammans med 1000m sprint). De båda stilarna har olika inriktningar. Tävlingsfighter har långa förberedelseperioder innan sina fighter, och har en planerad toppform när fighten äger rum. Krav Maga är utformat för att kunna fungera för utövare som är unga, gamla, i fysisk bra/dålig form, lång, tjock, osv. KM har förberett dem för att försvara sig själv i vanliga vardagsomgivningar.  Likheter finns, men olikheterna är väsentliga.

Kort och gott:

MMA är ett exempel på en sport där två idrottsutövare på (kan man anta) likartad nivå vill mötas och tävla i ett avgränsat område, med ett fåtal regler som reglerar vad som får göras. De exakta reglerna varierar beroende på arrangör samt vilken tävlingsform man tävlar i (Vale Tudo, shootfighting etc). Man vet vilken motståndare man får, och har ganska ofta (inte alltid) kunskap om den personens styrkor och svagheter, som gör att man kan träna specifikt för att möta den personen.

Målet med Krav Maga är att en vanlig person skall, på så kort tid som möjligt, och så effektivt sätt som möjligt, lära sig att försvara sig själv och sina närmaste från en eller flera angripare, beväpnad eller obeväpnad. En angripare är oftast inte en professionell fighter. Själv så vill man vill inte slåss. Det kan vara mörkt och med halt underlag. Adrenalinpåslaget i en hotsituation blir enormt.

Och handen på hjärtat… hur många tränar sin kampsport i tex 5 år? Generellt sett stannar folk mycket kortare än så. Då kraven bygger på mänskliga reflexer och reaktioner så sätter sig rörelserna snabbt. De absolut viktigaste teknikerna  för att kunna försvara sig mot de vanligaste hoten lärs ut först, detta samtidigt som man lär in de grundläggande rörelsemönstrerna som används högre upp i systemet.  Optimalt tänk enligt mig. Åter igen, för självförsvar så är det Krav som gäller.

Jag hörde om en incident där en dörrvakt som även var Krav utövare skulle få ut en stor bråkig person. Det blev handgemäng, och dörrvakten blev nedbrottad och ihopvikt av den stökiga personen, och hamnade i en ”rear naked choke”, vilket är en strypning, en situation man inte vill hamna i. Dörrvakten insåg att personen har var i slagsmål med kunde sin sak, och chansade därför med att klappa snabbt med handflatan på den stökiga killens ben, vilket betyder ”jag ger mig” på MMA/Judospråk. Mycket riktigt så var den stökiga personen tränad i submission wrestling, och släppte därför instinktivt sitt grepp. Dörrvakten utnyttjade snabbt läget och sänkte sedan sin förvånade motståndare. Detta är kravtänk i ett nötskal.

Thaiboxning

I thaiboxning så har du inte i närheten antal tekniker som du har i Krav. Det är ett fåtal tekniker som du repeterar gång på gång, för att de skall fungera i alla typer av vinklar och situationer, med grundförutsättningen att du har en obeväpnad motståndare som befinner sig i en godkänd thaiboxningsring med ordentliga thaiboxningshandskar på sig. Både du och motståndaren skall vara godkända att tävla i den viktklass som accepterats av båda boxarna. En domare skall också finnas tillgänglig för att kunna bryta matchen och se till att reglerna uppfylls, en grundläggande sådan är tex att båda kombattanterna är beredda att fightas när fighten börjar.

Fysträningen i Thaiboxningen är hårdare än i Kraven, av den enkla anledningen att i Thaiboxningen finns ett rondtänk. Thaiboxare får en otrolig fysik och fantastiska sparkar och slag. Stående, en mot en utan vapen, så tror jag att det är få som mäter sig med en Thaiboxare. Detta bevisas också genom att, vad jag förstår, de flesta MMA utövare har sina stående tekniker från just Thaiboxning (Jag kan ha fel kring detta). Det finns en del dumheter i Thaiboxningen, som jag aktivt försöker tänka på då jag tränar det. (Eftersom jag ser Krav Maga som min bas). Clinch är tex inte bra med ett självförsvarstänk. Jag blir låst, och jag är vidöppen för ett knä i skrevet (som inte är tillåtet i Thaiboxning), samtidigt som risken är överhängande att jag lätt tappar överblicken över omgivningen.

För min egen del så ser jag thaiboxningen som ett bra komplement till Kraven. Det känns som att jag zoomar in på en liten del av kraven jag är intresserad av för att bli bättre på just den. Jag vill lära mig mer om stående fighting mot en tränad motståndare. Thaiboxningen har bra fys och bastekniker, samtidigt som det är billigt att träna i Thailand. I Krav Maga finns det inga träningscamp där man kan träna fyra-sex timmar om dagen. Dessutom, skulle det göra det så skulle det vara snordyrt Krav är effektivt, men kostar pengar på ett helt annat sätt än Thaiboxning. Fightingstance och fighting ser till mångt och mycket likadant ut, även om det finns en del fulingar i krav som man inte får använda i Thaiboxningen. Thaiboxning har större fokus på sparring. Sparring är viktigt att träna mycket på. Mycket av den teknik man har åker ut genom fönstret när man börjar ta lite stryk, man spänner sig och börjar i regel upptäcka att man har massa dumheter för sig iom att motståndaren träffar en. Man måste träna sig själv för att kunna hantera det. I alla fall måste jag det =)

Att man får använda skrevsparkar påverkar rörelsemönstret och fightingen markant. Det märkte jag tydligt efter första thailandsvändan, då small det till tätt som oftast i min susp innan jag ställt om till KM igen.

Det finns mycket att lära.

Kom gärna med synpunkter!