Tillbaks till vardagen

Det känns bra att vara hemma! det känns också bra att ha haft några dagar att bara vara hemma och ställa om klockan i kroppen. Vad kallt det är! Jag gav mig ut och sprang en kort runda häromdagen, och jag frös ordentligt. Jag blev förvånad över hur bra konditionen fortfarande var, trots all vin och alkohol jag fått i mig under den avslutande semesterdelen av resan. Jag jämför i och för sig med hur det kändes att springa rundan för 18 kilo sedan, viktskillnaden gör otroligt mycket. Det kändes som riktig lyx att vara hemma igen. Duscha i VARMT vatten! underbart! En dator och internetuppkoppling som är värd namnet! Göra egen mat har också vart riktigt kul, det har jag saknat.

Den senaste veckan har jag också passat på att äta all snask och skräpmat som jag längtat efter så länge, det har inte vart GI metoden som gällt direkt kan jag avslöja… Imorgon drar allvaret igång igen, då jag skall börja jobba igen. Jag har ingen dator på jobbet, och jag vet inte heller vart jag skall sitta då de möblerat om. Får se om jag kommer ihåg inloggningskoder osv.. det skall bli gott att komma igång igen. Det gäller även träningen! Nu känner jag mig som en riktig soffpotatis, har inte tränat ordentligt på tre veckor! Senare ikväll skall jag göra min träningsplan för de kommande tre månaderna.

När jag började blogga tänkte jag enbart ha den för denna resa, men jag kommer att ha kvar den för kommande äventyr. Längre resor, träningsläger etc. Jag kommer dock INTE att skriva uppdateringar för uppdateringens egen skull. Jag kommer att skriva när jag tycker att jag har något vettigt att tillföra som kan vara av intresse för andra att läsa, det finns så mycket skräp på Internet ändå. De närmaste månaderna är inget sådant inplanerat, nu är det jobb och vanligt svenssonliv som får gälla ett tag. Härligt!

Det börjar bli dags att avrunda det sista inlägget på denna bloggen på ett tag.

Nu när jag skriver detta är det söndag kväll den 2:a mars. Lisa tittar på TV och själv har jag hällt upp en whiskey åt mig själv som jag sitter och njuter av. Hur skall jag avrunda denna resa för er som läst denna blog? tänker jag. Tankarna för mig tillbaks till Thailand. Jag ser bilder av en skrattande Nung och Apidej försvinna förbi. Dessa ersätts av en bild av skadad Peter, som trots sina problem väljer att träna vidare. Jag ser Anthony skrattandes, som ersätts av Mark och hans otroliga rundsparkar. Jag ser Vlad vara Vlad, Argentinas ambassadör svepa fram över dansgolvet… Jag ser taxifärder värdiga en plats i TV programmet COPS… skrattande thailändska barn… Boofmeister lära alla sina fantastiska tekniker… Jag ser fina dykplatser och goda middagar… Jag ser mig själv halka omkull på ett slitet canvasgolv… Fruktgubben som konstant försökte sälja på mig mer frukt än jag behövde… Jag ser skrattande vänner… jag ser vänner som ger allt i sin träning i jakten på att förbättra sig själva…. Lisa sparkandes på en träningssäck för att pröva thaiboxning…

Otroligt många bilder passerar i mina tankar i snabb takt, och jag kommer på mig själv med att sitta och fånflina samtidigt som jag har en nostalgisk känsla. Jag saknar allt jag vart med om därborta, samt alla vänner jag fick under min tid där. Jag skulle kunna åka på 100 chartersemestrar och inte upplevt 10% av det jag vart med om under denna resan. Samtidigt så måste jag säga att om jag fick valet att åka tillbaka och göra om denna resa på nytt så skulle jag tacka nej. Nu saknar jag det vanliga svenssonlivet med jobb och träning några gånger i veckan. Det har också sin plats, och då man är iväg som jag har vart så inser man att det också är en viktig punkt i tillvaron. Chartersemestrar också! =)

Jag kommer att åka tillbaks till Thailand, den saken är säker. Under vilka former får tiden utvisa, men jag måste definitivt träffa Nung och hans familj igen. Tränarna på campet likaså.

Väckarklockan är ställd, träningsväskan är packad. Det skall bli riktigt härligt att på nytt få gå in i den grå vardagens ekorrhjul. Jag måste måste också säga…

Det har vart ett fantastiskt äventyr!

Resan hem

Nu var det dags att åka hem!

det var dags att packa, och ganska snart så insåg jag att det skulle bli problem med vikten. Min resväska vägde 14 eller 15 kilo när jag akte till Thailand, och antalet saker som skulle packas ner hade inte direkt minskat. DVD boxar, CD skivor, tva par slagsmalsvantar, nya benskydd, 4 par nya traningsshorts, Ny kostym med 2 extra skjortor och byxor, stort antal Tshirts, jeans, böcker osv osv. Ni hör ju själva. Maxvikten hos Finair som vi åkte med ar 20 kilo. Lisas resväska vägde 22 kilo när hon flög fran Bangkok till Phuket, sa där hade jag inte mycket spelrum. (I och for sig med min kostym packad).

Vad var tyngst? det måste jag ta i handbagaget insåg jag snabbt. Jag gjorde en noggrann genomgång av alla inventarier, och fick till sist fram de som kvalificerade sig for att hamna i handbagaget, som ju inte vägs. Jag kände mig ocksa väldigt frusen redan på phuket, sa en varm tröjja med vindjacka var jag tvungen att ta på mig direkt istället för att ha dem i väskorna.

Vi beställde taxi som skulle ta oss till flygplatsen. Taxischaffören, likt alla andra förare i Thailand, körde som han stulit bilen. Lisa tyckte det var mycket jobbigt då han kryssade fram mellan lätta motorcyklar, lastbilar med alldeles for många passagerare på flaket, bilar och bussar.

Min egen taktik for att åka taxi i Thailand fungerade även denna gång. Den gar ut på att låtsas att man ser ett avsnitt av efterlyst då dom visar biljakter. ”Oj vad snabbt dom kör” brukar man säga i TV soffan, men själv sitter man ju säker. Trots allt sa körde han ju bara i 150km/h och han använde sig av 3 hundradelarsregeln, thailandarnas egen tolkning av våran 3 sekunders regel. Min taktik bygger för övrigt pa strutsars beteende.

Jag sa åt taxiföraren att sänka farten då Lisa blev orolig. 5 sekunder senare började radion att spela ”Eye of the tiger”, träningsmusiken i rockyfilmerna. De flesta av er som läser vet att det nog inte är den bästa låten för att få en förare att sakta ner. Ni får själva gissa om farten sänktes eller inte.

Vi kom fram till flygplatsen, och föraren som krävt alldeles for mycket pengar for transporten (800baht, borde kostat max 200 baht enligt Bangkokpriser) hade, hör och häpna, inte växel på en 1000bahtsedel, så han flinade och ryckte pa axlarna. Hur skulle vi lösa detta?!

Jag började gå ifrån taxin för att hitta något ställe att växla på, ingen butik fanns i den omedelbara närheten. Som tur var kom föraren på att han trots allt hade växel inne i bilen, sa jag behövde inte springa runt i 10 minuter for att bryta tusenlappen. Vilken tur vi hade!!

Direkt till incheckningen och upp med våra väskor på bandet. Vågen visade… 34 kilo. Vi hade gott om vikt kvar med andra ord. Att jag var klädd som jag skulle ga langpromenad i Puckjock(TM) i Januari eller att min ryggsäck såg ut som en gigantisk boll (och som viktmässigt kändes som den var fylld med ett svart hål) sa de inget om som tur var.

Vi gick vidare till passkontrollen där jag skojjade lite med vakterna. Till sist var vi redo att borda planet som skulle ta oss till Bangkok. Planet var lite försenat men vi hade gott om tid tills nästa plan skulle gå.

Ifran Bangkok skulle vi flyga vidare till Helsingfors. Planet blev 45 minuter sent på grund av att de inte fick starttillstånd. Vi blev lite oroliga då det inte var några marginaler att prata om vid bytet i Helsingfors. Vi fick vänta och se hur det skulle gå.

Planet landade i Helsingfors, och tiden för vårat byte var mycket knapp. Informationen var knapphändig, och vi fick information om att anmäla oss vid gate 25. En massa spring och svordomar senare så insåg vi att vi var tvungna att vänta tills nästa plan till Göteborg skulle gå, 3-4 timmar senare. Vi fick lite tid att slå ihjäl.

Vilken otrolig skillnad det var att komma tillbaks till Europa igen! Att lämna landet Thailand, känt för sin befolkning som alltid skrattar och ler, för att sedan landa i… Helsingfors Finland. Finland är ett land som är känt för mycket, men inte direkt för att befolkningen skrattar och ler. Alla såg rent utsagt skitförbannade, uttråkade och arga ut. Vi var i och för sig på en flygplats, men ändå, kontrasterna var jättestora gentemot Thailand.

Vi hade som sagt några timmar att slå ihjäl, sa vi lämnade incheckningsområdet via passkontrollen. Passkontrollanterna här var dubbelt så stora som de i Thailand, hade arbetsuniform som liknade den svenska polisens insatsuniform, rakade pa huvudet och såg gravallvarliga ut. Jag skämtade inte med dom som jag hade gjort med deras kollegor i Thailand, det kändes spontant fel att göra det.

Bakom passområdet fanns det ett antal butiker, bland annat en mumintrollsbutik. Där måste jag gå in, mumintrollen är ju så finskt som det kan bli tänkte jag. Därinne hade de bland annat en utskrift från Tove Janssons första publicerade mumintrollshistoria. Namnet på storyn var ”Jorden går under”. Återigen noterade jag en viss skillnad mellan det thailändska och finska kynnet.

Till sist var vi framme i Sverige där vi blev mötta av våra familjer på flygplatsen, det var riktigt roligt att träffa alla igen efter så lång tid. Göteborg hedrade oss också genom att bjuda på regn och snålblåst. Nu var vi hemma! Våra mammor hade också tänkt till och skaffat frukost och gjort mat för oss de första dagarna som de tagit med. Det behövde vi alltså inte tänka på. Tack för det, väldigt omtänksamt! =)

Nu är vi alltså hemma i Sverige igen. Jag återkommer om några dagar med en post om de första intrycken!

Slutet pa resan, samt slagsmal pa campet

Jag och Lisa ar nu pa Phuket dar vi kommer att sova over natten. Vi akte hit en dag innan sa att vi skulle vara sakra pa att vara pa ratt o infor varan flygresa hem. Vi har haft en riktigt skon semester, men det skall bli riktigt skont att komma hem. Tycker i alla fall jag, jag tror att Lisa skulle klara av att ha semester nagon vecka till =)

Jag hittade en post jag skrivit tidigare, men som jag inte hunnit lagga ut. Jag passar darfor pa att gora det nu, se det som ett hopp tillbaka i tiden en manad. Till er dar hemma… vi ses inom kort!

========================================

For ett par veckor sedan sa hade vi slagsmal pa campet. Jag lag och lyssnade pa musik nar jag horde massa skrikande och vralande utanfor. Forst trodde jag att det var nagra som skojjade och lekte, men efter ett par sekunder sa insag jag att det var allvar.

Jag gick ut och fick se en kille fran Norge som tranat ett tag pa campet med en stor svullnad kring ogat, han var tydligt uppjagad. Fran TV rummet horde jag en person med kraftig basrost vrala ”F*ck you!” gang pa gang, och jag insag snabbt att det var en kille fran Turkiet som vralade.

Norsken skulle dagen efter ga en match pa Lumpini, och turken tavlade i K1, sa det var inga blabar som rykt ihop. Turken hade dock c:a 40 till 50kg viktovertag.

Historian som ledde fram till slagsmalet kom jag fram till efterat sag ut ungefar sa har.

Handelse 1
En kille som tidigare tranat pa campet (James) hade kopt en Playstation PSP, en handdatorspelskonsoll. Nagra dagar innan han skulle aka hem hade norsken fragat om han fick kopa den, vilket han fick. Pa James avresedag hade han knackat pa norskens rumsdorr for att fa sina pengar, men han gomde sig enligt Turken inne i rummet for att slippa betala. James akte hem utan pengar.

James som kande Turken ringde senare till honom och bad honom att prata med norsken, sa att han skulle kunna ta med sig PSPn nar han skulle besoka James. Norsken sa blankt nej da turken fragade efter PSPn.

Handelse 2
Norsken hade ont om pengar, det var allmant kant. Han skulle egentligen akt hem till Norge en manad tidigare, men valde att stanna kvar da han fick erbjudande om att ga match pa en av de stora thaiboxningsstadiumen. Vanner till honom i Norge hade skickat pengar till honom som han skulle kopa utrustning for (handskar, benskydd etc), men dom pengarna hade norsken spenderat pa prostituerade i Patpong.

De britterna broderna jag tidigare berattat om (Som vi bland annat var i Pattaya med) hade tidigare samma dag som slagsmalet var anmarkt pa att 1000 baht hade forsvunnit for dem. De menade pa att det maste vara staderskorna, sa campledningen sa ”Ok, vi skall se till att de blir kickade”. Norsken horde detta, och kande sig skyldig. Han ville antagligen inte att de skulle bli av med jobbet for hans skull. Han gick darfor upp till britterna, dar han vart och rokt marijuana vid nagot tillfalle och samtidigt stulit pengarna. Val pa plats hade han latsas hitta en 1000 bahtsedel ”Look there is your money”. Britterna synade och blev jatteforbannade. Den storre av de bada puttade till norsken, och britterna lamnade campet pa kort varsel, de skulle anda aka hem senare samma dag. De gick forbi TV rummet dar Turken satt och sa hej da till honom, och han sade hej da tillbaks. Norsken blev rosenrasande och fragade skrikande varfor han sa hej da till Britterna.

Turken, som tagit en hel det skit fran norsken sedan tidigare(de var rumskompisar) exploderade da han fick nog av norskens beteende. Han sparkade norsken i brostkorgen sa han flog ut ur rummet, for att sedan ge honom en dansk skalle. Ett par sekunder efter var i princip alla pa campet dar (forutom de tuffa bevapnade vakterna som los med sin franvaro). Norsken fick flytta ut ur deras gemensamma rum, men fick ga sin match dagen darpa som han forlorade.

Dykning med Jonathan Cruiser

Den 14e blev vi upphamtade pa hotellet av personal fran dykutfardsanordnaren Jonathan cruiser. Vi akte direkt till deras kontor dar det enligt Nicklas version snabbt blev stressigt da vi pa kort tid skulle prova ut hyrutrustning, fixa betalningar och pappersarbete. Antagligen for att jag levt i slowmotion de senaste manaderna. Lisa tyckte det gick snabbt och effektivt. Direkt efter det var klart sa promenerade vi ner till hamnen dar baten vantade.

Hytterna delades ut, och vi fick en med dubbelsang. Baten var fran borjan en thailansk fiskebat, och ar inte anpassad efter vasterlansk kroppslangd. Efter man slagit i huvudet nagra ganger sa larde vi oss snabbt att huka oss nar vi gick genom fartyget. In med grejorna i kabinen, och sedan var det middag. Mamma Lek, som var kokerska pa baten gjorde helt fantastisk mat under hela resan.

Dagarna gick valdigt fort, varje dag sag ut ungefar sa har

Vackning 0630

Dricker lite kaffe och ater ett par toasts. Darefter dykgenomgang for att sedan fa pa sig grejjorna infor…

0730 Forsta dyket

0830 tillbaks pa baten

0900 Frukost bestaende av agg, bacon och mer toast

Vila

ca 1115, dykgenomgang for dyk2.

1130 Dyk 2

1230 tillbaks pa baten

Lunch. Ris och tva olika ratter

1430 dykgenomgang

1500 Dyk 3

snack, foljt av ett 4e dyk om man ville det. Middag vid 1930.

Det blev inget nattsuddande, vi blev ganska trotta efter all dykning.

Nemo!

Stor Barracuda

Skoldpadda(!)

Fiskar av obestamd art

Mycket fisk blir det…

Banded seasnake. Varldens giftigaste orm

Lisa redo for dyk

Lionfish

Jag hoppades verkligen att fa se nagot av mina tva favoriter, Manta och valhaj. Tyvarr sa valde de att inte visa sig, men vi fick ett stort antal fantastiska dyk anda. Det var skont att ater komma i vattnet, och synerna var ofta otroligt vackra. En sak som jag storde mig pa under resan var de ofta aterkommande…. Japanerna! som dok fran en annan dykbat. De hade fina batar, riktigt bra utrustning och av nagon anledning sa hade de flesta av dem pekpinnar med sig under vattnet. Synd bara att ingen av dem kunde nagot om dykning och inte heller visade nagon som helst respekt for livet under ytan (inklusive andra dykare). De kom ofta i stora grupper i gigantiska bubbelmoln fran all deras utandningsluft. De hade ingen koll alls pa sin avvagning (”balans”) i vattnet, och kraschade ofta ratt in i korallerna. Nagon hoppade fram pa botten, han verkade tro att hans fenor var nagon typ av studsanordning.

Japaner japaner…

En tjej vi sag blev sa till sig da hon sag en clownfish (Nemofisk) att hon slangde sig rakt bakat och satte sig, och krossade, en korall som tar hundratals ar for att vaxa till den storlek den var. Vi sag ocksa en kille som var fotograf med jattefin utrustning som ville ta kort pa ett par lionfishes. Efter ett tag sa ville han koreografera bilderna lite mer, sa da flyttade han runt pa fiskarna med sin kamera, fram och tillbaka for att snurra dem till ratt lage. Jag kande mest for att se hur han skulle reagera om jag stangde av hans luftforrad… Det kandes nastan ibland som om de forfoljde oss till vara olika dykplatser, da vi sag dem tatt som oftast. Som tur var sa dok de max 30 minuter innan deras luft tagit slut, detta pa grund av deras obefintliga dykkunskaper.

Det var ganska rutinerade dykare ombord pa fartyget, totalt 14 stycken till antalet. Nastan alla hade kameror vilket kunde vara ganska frustrerande for de som inte hade nagon. Kamerahallarna lever ofta i sin egen varld och har ofta ingen koll pa var deras dykkamrat ar eller att de statt still och fotat en ”mycket intressant fisk” i 20 minuter.

Vi gjorde ett par strandhugg under resans gang, och tog givetvis nagra bilder da ocksa

Lisa filosoferar

Nicklas och Lisa

Jag

Den 20e blev vi tidigt pa morgonen skjutsad till den hamn pa phuket darifran varan bat till Koh Lanta skulle avga ifran. 4 timmar senare var vi framme vid relax bay, och sedan dess har vi bara latat oss fram tills i eftermiddags, da Lisa fick prova att trana lite Thaiboxning for att se vad det ar jag hallt pa med de senaste 4 manaderna. Hennes hogersparkar skall man inte leka med.

Lite ol pa hotellbalkongen ar aldrig fel… inte att slappa i hangmattan heller!

Planerna de narmaste dagarna ar att inte ha nagra planer. Den 24e aker vi till Phuket, da vart flyg till Sverige avgar den 25e. Det kan vara skont att vara pa ratt o i tid.

En detalj till. Vi killar kan prata om att vara forkyld, men vi vet inte hur det ar att vara en kvinnlig sjukskoterska och fa en small pa smalbenet. Denna orsakade enligt ett sant proffs ”En massiv blodutgjutning” sa just nu ar det otroligt synd om henne. Benet ar givetvis i hoglage ”I samma hojd som hjartat”.

Konstigt. Da jag bryter ett revben sa ar det bara gnall fran min sida (”Kom tillbaks nar du har oppen brostkorgsfraktur!”), men da Lisa far ett blamarke sa ar det nastan sa att det ar amputation som galler…

Ett annat Thailand

De senaste dagarna har vi bara levt lyxliv och legat pa stranden och latat oss. Hotellet ar riktigt flott, men ligger avskilt fran allt det andra turistlivet. Det passar oss perfekt med andra ord. Personalen ar jattetrevlig.

Igar kvall akte vi in till Karon beach dar Dennis och Teresia bor under sin semestervistelse har. Det vore ju skam att inte traffas da man bara bor en taxiresa bort fran varandra! Dennis hade biffat till sig ordentligt sedan jag sag honom senast.

I samband med det sa fick jag se ett annat Thailand an det Thailand jag lart kanna, den turistiga delen. Taxichafforerna har har fatt storhetsvansinne och tar helt absurda pengar for en resa. Vi fick betala 700 baht for att aka in till Karon beach, och de hade mage att fraga efter 1000 baht for hemresan (vilket de inte fick). For 1000 baht skulle jag kunna aka omkring i Bangkok storre delen av en dag.

Vi kom fram till restaurangen, och jag hade precis satt ihop min bestallning pa min trevande thailandska i huvudet, nar servitoren halsade oss med ett ”Hej” for att sedan borja prata pa bred stockholmska. Jag var tillbaka i Sverige igen. Det kandes jattekonstigt.

Efter en trevlig middag i glada vanners lag var det dags att aka hem, Dennis var trott och var tvungen att pluga dykteori innan nasta dags hektiska dykutbildning. Vi gick in pa ett stalle for att kopa ett par saronger och ett par Tshirts, och bemotandet dar var helt annorlunda an vad jag fatt hittills i Thailand. Alla thailandare jag traffat hittills pa denna resan har inte kunnat just nagon engelska, men varit valdigt trevliga.

Jag borjade kopsla med saljaren, och han ryckte helt enkelt av mig de saker jag samlat pa mig och spred ut mitt urval i de olika Tshirtshogarna. Han ville inte veta av nagot kopslaende. Han toppade sedan det ”fina” beteendet med att saga ”Hej da” pa perfekt svenska.

Spontant sa kanns det som mitt sista besok till Phuket. Varfor aka till ett sadant genomexploaterat stalle frivilligt, dar restaurangerna tavlar om att ha sa skandinavisk mat som mojligt och svensktalande personal? Ar det det folk vill ha ut av sina resor? Uppenbarligen sa ar det sa, men enligt mig.. fy vad trakigt! Det ar sa langt ifran det riktiga Thailand som man kan komma. Hade jag kommit till Phuket direkt fran Sverige hade jag kanske inte reagerat sa mycket som jag gjorde nu, men nu har jag sett en mer ”genuin”, vad det nu betyder, bild av Thailand och den skiljer sig mycket fran den bilden Phuket ger.

Har kommer nagra bilder vi tagit de senaste dagarna.

 Jag och Lisa ater Lunch pa hotellet

Vi njuter av den fina utsikten..

 Imorgon blir vi upplockade av personal fran Jonathan Cruiser for varan dykning. Pa grund av det sa kommer det inte att bli nagon uppdatering av bloggen pa en vecka, vi kommer att befinna oss till havs. Det kommer nog att vara svart att na oss via telefon ocksa, sa skulle nagot bli akut sa hor av er till Jonathan Cruiser sa lankar dom vidare meddelandet till oss. Vi hor av oss nar vi ar iland igen!

Magsjuk

Halsfluss rackte visst inte, i sondags akte jag pa magsjuka ocksa. Jag tror det har att gora med att jag atit smagodis och dels for att jag forstatt att min mage har vant sig vid mindre matportioner nu. Jag och Lisa gick till en brasiliansk restaurang i hotellet, dar vi at och drack gott. Servitorerna kom in med olika kottvarianter, och jag tog sa lite som mojligt av varje, men jag blev anda riktigt proppmatt, mycket tidigare an vanligt. Kott ar ju ganska svarsmalt, och det tillsammans med pencillin,smagodis och ovan mage gjorde nog att det blev for mycket.

Peter berattade via telefon att han kopt en pizza hemma i Sverige. Det tog 4 dagar for honom att ata upp den, mot vanligtvis kanske 20 min?(den tid det tar for mig iaf)  Jag verkar ha stallt om precis pa samma satt som honom.

 Jag var utslagen hela natten mot mandagen, och att flyga fran Bangkok till Phuket blev en intressant upplevelse. Nu kanns det battre, och nu har vi ju faktiskt tills pa torsdag kvall pa oss att bara lata oss!

hotellet vi bor pa fram tills pa torsdag ar riktigt lyxigt, Baan Krating. Jattefint inrett, och har en stor veranda med havsutsikt. Vi har haft det varre vagar jag pasta. Pa torsdag blir vi hamtade av personal fran jonathan cruiser for varan liveaboard. Spannande!

Dagen innan jag skulle lamna campet sa sag jag Yodsanklai Fairtex som gjorde sitt sista traningspass infor sin match mot Andy Souwer, som skulle aga rum den 9 februari. Det verkar nu som att matchen ar uppskjuten till den andra mars, men jag vet resultatet redan nu.

Jag har svart att tro att man kan vinna mot Yodsanklai, det gar bara inte. Att se da han korde ronder med sin tranare var magiskt, san sjuk kraft i varje attack och sadan intensitet att jag blev helt mallos. Jag har gjort det tidigare (se tidigare post), men nu var han dessutom i matchform. Hans tranare flasade som en blasbalg efter forsta ronden, men Yodsanklai bara matade vidare. Jag har aldrig sett en match med Andy Souwer (har inte sett sa manga matcher overhuvudtaget skall erkannas…) men i det kommande motet mellan Yodsanklai och Andy Souwer sa vet jag redan resultatet.

Jag filmade ronderna, nar jag har visning for er dar hemma sa far ni se sjalva.

Hej da Bangplee

Igar sa var det dags for mig att lamna campet, det kandes konstigt. Jag packade ihop mina saker, delade ut det jag samlat pa mig men inte behovde langre till traningskompisarna, precis som manga andra gett mig saker under tidens gang. Dagarna har gatt langsamt, men veckorna har gatt fort. Det var med nastan nostalgiska kanslor jag gick en sista runda runt omradet. Jag passserade vattenpafyllningsstallet, for att sedan komma till ringarna dar jag spenderat sa mycket tid. De har bjudit pa hard traning och manga skratt. Matsalen dar de serverat ris och kyckling varenda eviga dag. Jag var lite frustrerad over att inte kunna trana ett par sista pass, men ar man sjuk sa ar man. Jag kanske kan fa in nagra pass senare istallet, pa koh lanta. Jag gick aven forbi cafeterian dar jag uppdaterat min blogg och trakat med de andra pa kvallarna.

Till sist sa kramade jag om de fa vanner jag hade kvar, de flesta av dem har akt hem for lange sedan och blivit ersatta med nya jag inte haft orken att lara kanna ordentligt.Nar jag packat ihop mina saker sa var jag tvungen att ata en sista padthai gai, min standardlunch jag haft pa stallet. Det enda som gatt att ata pa menyn. Maten ar inget Bangplee campet kan skryta med. Det kandes helt ratt att lamna campet, 4 manader ar en lang tid. For lang faktiskt. Det skall bli riktigt skont att bli turist och bara slappa. Ingen vackarklocka som ringer kvart i sex pa morgonen varje dag for uppvarmning infor ringpassen.

Jag tog en taxi till hotellet dar vi skall bo och checkade in. Rummet var riktigt trevligt, forutom duschen som verkar ha tva lagen, Iskallt eller skallhett. Pa kvallen finns endast det forstnamda, men jag ar van.

Igar gick jag forbi en liten butik i MBK, och kom pa en spontan ide. Varfor inte visa mig pa styva linan, och kopsla lite med saljaren pa thailandska? Jag borde kunna gora det nu tankte jag, da jag lart mig lite ifran en bok jag kopt. Butiken jag hittade salde skydd for min Ipod jag kopte for ett par manader sedan, och jag fragade vad han ville ha for ett.

Fajvhundlet baht! sa han

”Det var dyrt!” sa jag pa thai, sa han svarade med ett nytt belopp, fast nu pa thailandska.

fasiken tankte jag, jag har ju inte lart mig siffror an (en inte helt oviktig detalj da det galler att kopsla…) , nu gallde det att halla masken …

Han namde ett nytt belopp, fast jag forstod inte vad

”For dyrt!” sa jag

Ytterligare ett belopp jag inte forstod namdes

”Fortfarande for dyrt!” sa jag

Saljaren sag stressad ut, och gav mig en liten utlaggning pa thailandska jag inte forstod nagonting av. Da han pausade sa sa jag ”ja ja..”, da jag antog att han ville ha feedback.

”Lessen, men fortfarande liiite for dyrt” och borjade ga darifran.

Han tog tag i mig och namde en ny summa, han sag nastan arg ut . Jag sa ok, jag koper!. Jag gav honom 500 baht, och vantade for att se vilken vaxel jag skulle fa tillbaka. Jag hade ju ingen aning om vilket pris jag gatt med pa. Jag fick ner priset till 300 baht visade det sig, nastan halva summan.

Lisa har kommit ner hit nu, det var riktigt skont att se henne igen. Vi har an sa lange vart pa stora shoppingrundor, och igarkvall var vi pa Lumpini och kollade pa Thaiboxning. Hon blev helt till sig och skrek

”Knaa honom!!”

”Sparka ner honom da!” 

”Sank den djaveln!!”

Eller nej forresten, det gjorde hon inte. Hon tyckte daremot att det var intressant att se i alla fall, det blev ett maktigt publiktryck dar inne.

Sjalv svullar jag pa allt smagodis jag fatt hit (tack mamma!), sa skont att kunna trostata nar man ar sjuk. Jag har akt pa halsfluss och knaprar som bast pa en pencilinkur. Febern och halsontet ar borta, men jag har lite hosta kvar.

Imorgon sondag kommer vi att aka till Phuket for lite sol och bad och liveaboard! Vi kommer att passa pa att traffa Dennis och Teresia som ar dar da ocksa, det skall bli riktigt kul att se hur kubformad krulltotten har blivit nu, han har gymmat till sig har jag forstatt…

Mer Krav Maga

Rani som bland annat foljde med pa senaste massagen holl for ett par veckor sedan, pa onskemal av Filip Wong (agaren till Fairtex), ett seminarium dar han visade brasiljansk ju jutsus sjalvforsvarsdel. Det var riktigt intressant att se vilka losningar de hade pa olika problem. Sjalv tycker jag att Kraven har battre losningar an det jag sag dar, men det ar kul att se andra varianter an vad jag ar van vid.

Vid till exempel bearhug bakifran, med angriparens armar over forsvararens, sa flyttade forsvararen sitt vanster ben bakom angriparens hogerben, for att sedan satta sig ner och avsluta med en armbar. Varfor lagga sig ner och ta den andra i en armbar? Man blir ju vidoppen for den ev angriparens vanner, som mer an garna vill stampa pa dig. Hur som helst, det var kul att se, framfor allt for att Rani ar Rani. En riktigt lugn och avslappnad kille som alltid agerar som han vore yrvaken samtidigt som han tagit en burk lugnande tabletter.

Jag visste att Rani var duktig pa BJJ, men hickade anda till nar nagon sa att han var trefaldig Mundial vinnare, sjalv hade han aldrig yttrat ett ord om saken. Mundial ar varldsmasterskapen i BJJ. Han hade med andra ord vikt och brottat ihop mig till ett Origamicykelstall pa ungefar 1,5 sekund.

Da han visade sina tekniker sa hade han ett flyt som ar svart att beskriva, han rorde sig tredimensionellt pa nagot satt. Satter jag mig ner fran staende sa dunsar det till litegrann och det ser inte alls smidigt ut. Rani flot/gled pa nagot satt upp och ner fran marken, en mycket skum syn. Han har gjort det dar nagra ganger, det marktes…

For nagon vecka sedan sa fragade campets forestandare om jag kunde ha en demonstration av Krav Maga, och visst det kunde jag ju, jag hade kvar det skriftliga material jag hade kvar fran forra gangen. Jag betonade noga for samtliga att jag inte var instruktor eller officiell IKMF person, men att jag i form av vanlig utovare kunde visa KMs principer och tekniker, da det var manga som hort om KM men inte riktigt visste vad det innebar.

Demon gick riktigt bra, forutom att det var en kille med som ville ha losningar pa riktigt hopplosa scenarion.
”If your lying on the ground with your stomach down, and your hands on your head, while you have a guy sitting on your back that has a knife on your throat. He also has a friend with a gun standing 2 meters away, pointing it in your direction. What do you do then?”

”You do what they” say sa jag

Det kandes ganska skont att kunna referera till att jag tidigare sagt att jag inte var instruktor, och inte hade alla tekniker klart for mig.

Efter genomgangen sa kom ett par killar fram och sa ”Thats some seriously good shit man. Really useful!”, och det hade dom ju ratt i. Det var kul att ater igen visa Kraven med dess principer. Hela systemet ar ju sa ruskigt genomtankt.

Mer bilder

I sondags fick jag huvudvark och igar(mandag) fick jag halsont. Pa kvallningen fick jag ordentliga frossattacker, sa jag tog pa mig alla varma klader jag hade for att sedan lagga mig att sova. Nu pa tisdagsmorgonen sa kanns det lite battre, men jag ar svullen i halsen och svettas sa fort jag gor nagot som ar det minsta anstrangande.

Jag tror det har med overtraning att gora, jag har kort stenhart nu pa sluttampen. Tranaren jag haft har pushat mig, vi har inte kollat sa mycket pa tekniken utan bara kort pa i riktigt hogt tempo. Min motivation den sista tiden har inte vart jattehog, men jag har kort pa anda, och jag tror det ar det som gjort att jag blivit sjuk, kroppen har fatt nog.

Det verkar som att mina traningsdagar har ar over, men jag maste saga att jag har haft riktig tur. Jag har klarat mig fran storre skador, och jag har fatt vara frisk mer eller mindre hela tiden.

Jag skriver detta nar de andra tranar sitt morgonpass som bast, och sjalvklart sa fick jag en gliring direkt for att jag inte tranar, denna gangen fran en skon kille fran Skottland som heter Alex.

Nicklas, you lazy fuck! You fuckin geek!

Han fick mig att skratta, en bra start pa dagen. Alex ar en kul krabat. Vid nagot tillfalle sag han en fet ryss som stod och poserade framfor en spegel i bara kalsongerna, kommentaren da, pa bred skotsk dialekt, blev

”I think i want to go back to bed again. That is fucking disgusting!”

Som jag namde har jag insett att det inte kommer att bli nagon mer traning for mig har. Timingen for att bli sjuk kunde inte vara battre. Traningsmotivationen ar anda noll, jag har ju tranat pa ren envishet den senaste tiden. Forhoppningsvis har jag dessutom blivit frisk tills dess att Lisa kommit hit.

Fran det ena till det andra, har kommer nagra fler bilder jag samlat ihop.

Apidej… han ar ju stenhard! Enda gangen jag inte sett honom skratta.

Har har jag havererat i solstolen. Ett uppenbar bildmanipulation, jag skulle aldrig ligga och sloa sa har, men det vet ni redan.

Massage ala Dum. Han lagger armbagarna vid axlarna, for att sedan lagga pa hela kroppsvikten och gnugga runt. Det ar skont gor ont nar man far massagen, men det kanns battre efterat.

Aktuella bilder

Tidigare har jag lovat lite nytagna bilder sa har kommer dom. Jag tror jag har kommit pa en bidragande orsak till varfor jag tycker att jag aterhamtar mig lite samre mellan ronderna nu. Idag fick jag reda pa att det var 35C varmt, och att det vart sa varmt de senaste veckorna. Det har kants varmt, men inte saa varmt. Jag har vant mig antar jag.

Innan jag akte sa pratade jag med en jobbarkompis, och jag kommer ihag att jag namde att jag skulle vaga ner mot 85kg da traningsperioden var over. I morse vagde jag mig, och med 3 traningsdagar tillgodo sa vager jag 85kg. Nar jag val kommer hem skall jag vaga kring 90 efter ett par manader (maste trana lite pa gymmet), det kanns som en bra genomsnittsniva from nu. Under de kommande semesterveckorna skall jag gora mitt basta for att lagga pa mig kanske 3 kg genom att ata och dricka gott, det har jag fortjanat. Bieffekterna av det fixar jag senare.

Fightmode

Jag hoppar pa traktordack. Mycket bra traning for vader, koordination och balans. Det behovs inga dyra SATS medlemskort for att fa bra traning!

Situps

Sparka pa sack ar alltid lika roligt

Peter ar numera hemma i Sverige. Direkt han kom till Sverige fick han en riktigt rejal forkylning, och han fryser mest hela tiden, aven fast han ar inomhus. Det tar nog ett tag att stalla om at andra hallet ocksa.

For ovrigt sa provade jag igar att ata grashoppa, larver, groda samt odla. Det smakade som salta potatischips, aven om dessa var lite segare i konsistensen.

3 traningsdagar kvar!