Arkiv för november, 2010

h1

Rundtur på ön

november 29, 2010

Den 26:e hyrde vi en bil med chaufför för 1500 Baht (drygt 300 kr) och gjorde en rundtur på ön. vi blev upphämtade kl 09.00 på hotellet. Vi började turen norrut för att komma runt på andra sidan ön. Första stopp var ett besök på en skola för makaker. De tränade makakerna att plocka kokosnötter. Först fick vi hälsa på och leka med en baby makak. Thor var lite rädd först, men efter en stund tyckte han det var roligt. Därefter var det show med kokosnötsplockning och andra trick de hade lärt sig. Det tog ungefär 6 år att lära makaken att plocka kokosnötter samt 6 månader att lära sig ett trick.

Sedan åkte vi söderut längs östkusten. Väldigt kuperat och mycket grön skog. Vackert. Vi cruisade genom Old Town då Thor sov och några direkta sevärdheter var det inte tal om utan mest små butiker och matställen. Vi stannade till vid piren och Nicklas fotade ett utomhusgym som såg ut som en lekpark. Sedan fortsatte bilfärden längst söderut där det låg en skola och vi tittade på utsikten. Därefter fick vi vända om och köra tillbaka, eftersom det inte var farbar väg på udden.

Vi stannade till på en högt belägen restaurang med mäktig utsikt över havet och åt lunch och satt och njöt en stund. Sedan ville vi spana in ett vattenfall i nationalparken på sydvästra sidan, men det visade sig att man var tvungen att rida elefant dit och vi var inte sugna på det mitt på dan med stark sol, så tyvärr fick vi ändra planerna. Vi stannade till på en strand i stället. Härligt vatten och vi tog ett bad efter vi druckit varsin iskaffe. Thor fick leka i sanden en stund och det var skönt att få krypa av sig lite efter mestadels stilla sittande i bil och vagn. Vi stannade en timme ca och sedan åkte vi norrut igen mot vårt hotell.

Längs västkusten såg vi många fina stränder, men vi fick nöja oss med att spana på de. Ofta låg de långt ner längs branta stigar, och det var inte helt riskfritt att ta med sig Thor dit. Innan vi var åter på hotellet stannade vi till och köpte frukt i en fruktaffär. Kl 15 var vi åter och duschade oss och lade oss att vila innan middagen.

h1

Jag är uråldrig

november 28, 2010

När vi åt dagens middag blev Thor otålig, han ville röra lite på sig. Jag (Nicklas) gick därför iväg med honom så att mamma skulle få äta i lugn och ro. Han fick krypa runt mellan ett par solstolar. När han kröp omkring som bäst så kom ett par småkillar fram. En av dem ville berätta om sin hajsurfbräda som han köpt under dagen, och efter ett tag frågade han

”Hur gammal är du?”

Gissa, svarade jag

Han såg fundersam ut… ”11?”

Nej, mer! svarade jag.

oj såg han ut att tänka…. ”15??”

Nej, ännu mer! Svarade jag.

16?!?!?

Ännu mer!

17?!!?!?!?!?!?!?? kontrade han med. En otroligt hög ålder.

37 svarade jag.

Han såg förvånad ut och kontrade… ”Jag kan räkna till 100!”.

Det känns tryggt.

h1

En typisk dag på Koh Lanta

november 26, 2010

Vi har helt klart kommit in i en viss lunk här på Kho Lanta. Dagarna ser ut ungefär så här:

Vaknar, upp och äta frukost. Efter det blir det leka med Thor på lekplatsen litegrann. Efter det blir han hungrig, då blir det välling och sedan vila för den hårt prövade familjen som somnar omgående. Thor väcker samtliga någon timma senare. Upp och hoppa igen, det är ju dags för lunch! Ett av dagens stora beslut skall fattas… var skall man äta lunch idag då?

Promenad till lunchstället, om man orkar. Gör man inte det så äter vi på hotellet. Efter lunch blir det kanske badande i havet, för att sedan gömma sig i skuggan i en solstol. Jag (Nicklas) läser mitt dagsverke i min bok om Kina. Boken är en del av kurslitteraturen i utbildningen jag går. Sakta men säkert så flyttas bokmärket framåt i boken. Det börjar efter detta bli dags för Thor att sova, så då tar vi en promenad med lillkillen som brukar somna ganska snabbt. Strax efter 5 är det dags för middag på någon lokal restaurang.

Vid denna tidpunkten på dagen så brukar vi vara alldeles utmattade, så det blir tillbaks till hotellrummet. Där blir det Yatzyspel, en öl för pappa eller två, och kanske också ett avsnitt eller två av prisonbreak som vi tagit med oss. Vid 21 tiden är det dags att sova.

Till er kampsport samt Krav Maga intresserade, jag jobbar med att skriva en sida som jämför KM med thaiboxning,  skall försöka få den klar inom den närmsta veckan. Jag har ett ganska stressat schema som ni kanske förstår, så jag vågar inte lova något… ;)

h1

Whiskyprovning

november 21, 2010

På middagen idag så såg jag att de hade thailänsk wisky på menyn. Jag fick för mig att testa den billigaste varianten, bara därför att. Hemma brukar det oftast bli olika single malts. Jag tänkte att det kunde vara bra att testa en dålig whisky för en gångs skull.  En hel flaska kostade… 40 svenska kronor. På restaurang. Det bådade inte gott. Det var det inte heller.

Intressant att ha provat, men jag kommer även i fortsättningen hålla mig till lite bättre whiskysorter…. Nu har jag däremot viss förståelse för de som vill blanda Coca Cola i sin Whisky. De har ingen riktig Whisky helt enkelt, utan måste späda ut sörjan med något för att det skall bli drickbart.

Till sist i denna blogguppdatering, här är ett youtubeklipp som visar en herre som förklarar hur en dryck smakar, med betydligt fylligare beskrivningar än vad jag hade kunnat ge.

h1

Koh Lanta

november 20, 2010

Vi har nu förflyttat oss med båt till Koh Lanta. Detta skedde i söndags. Vi tog morgonfärjan från hamnen i Phuket town och fick byta färja på Phi Phi öarna.  Total restid 4,5 timme. Det var faktiskt bra med ett litet byte för Thor. Inte lätt att underhålla en liten bebis på en båt fullpackad med folk.

Första intrycket av nya boendet var lite så där. Mindre bungalow med några år på nacken, så vi uppgraderade till nästa strl. Något bättre, men vi är nog bortskämda från förra stället. Men själva omgivningen är mycket bra. Nära till strand, pool och lekplats med gräsmatta. Perfekt så Thor kan krypa omkring fritt. Han har utvecklats jättemycket här. Kryper på knäna och snabbt går det, så det gäller att vara alert. Reser sig nu också om han håller i något. Har också gjort några vurpor, men inga allvarliga blessyrer hittills.

Här kryllar det av andra svenska barnfamiljer. Så det mesta språket man hör här är svenska faktiskt. Det märks att vi svenskar har påverkat ön och det finns barnmenyer med svenska rätter och svenska skolor t ex. På ett cafe i Ban Saladan kan man köpa böcker på svenska (och andra europeiska språk också).

Nicklas haltar fortfarande omkring, så träningen kom av sig. Sedan har vi alla råkat på en lite lättare förkylning med hosta. Men vi är på bättringsvägen.

Bilderna är mestadels från Phi Phi öarna där vi hade en timme på oss innan nästa båt skulle gå.

h1

Fest på campet

november 18, 2010

Den 13:e november var det 7-års jubileum på campet. Det bjöds på thaimat, pannkakor och frukt. Ölen var till självkostnadspris ca 10 kr/burk. Nicklas passade på att dricka några :) .

Efter maten var det dans- och musikuppvisning i vackra dräkter, och sist väntade matcherna, tot 5 st. Det var 10 killar som tränade på campet som ställde upp på fight. Det var mest på skoj och för att få känna på antar jag. Efter varje match utsågs båda som vinnare. Schyst! Stämningen var på topp och ljudnivån också, men det hindrade inte Thor från att somna till sist.

I Rawai har vi umgåtts lite grann med Pedro och Carolina från Chile. Pedro är en pratglad kille, värre än Nicklas, så då förstår ju några. De är här på smekmånad. Vi tycker det är lite konstigt att den ena partnern tärnar thaiboxning och ska fightas på sin smekmånad, men det är väl upp till de. Känns som om man ville haft lite mer romantik. Vad vi förstår gör inte Carolina så mycket förutom söndagar som är ledigt från träning och då blir det utflykt. Hon pratar enbart spanska, så det är nog inte så lätt att hitta på saker på egen hand.

Men det har varit roligt att träffa de och det har blivit en hel del skratt.

h1

Sparring med thailändare

november 17, 2010

För er som inte är intresserad av Krav Maga, Thaiboxning eller träning: Det finns några träningsbilder längst ner i denna post som ni kan titta på.  Övrig text i detta inlägg är du inte intresserad av att läsa.

För er andra:

I slutet av andra veckan fick jag en skada på min fotled som jag skrivit om tidigare. Jag kommer inte kunna träna på ett tag, så vi har planerat omom våran resa lite. Vi har åkt till koh lanta för allmänt slappande, för att sedan förhoppningsvis komma tillbaka hit en vecka innan hemgång för lite hårdträning. Denna posten skrev jag innan fotskadan uppstod.

Vissa mornar har de sparring med instruktörerna här. Det är väldigt lätt sparring, och helt nästan prestigelöst.  Jag har sparrat med 3 thailändare. Den förste av dem har jag kört med ett par tillfällen, han heter Ott. Han är totalt omöjlig att göra något mot, han har svar mot allt och läser mig som en öppen bok. Han är konstant glad, men jag är aldrig i närheten(förutom vid ett tillfälle, jag kommer till det)  av att komma åt honom, trots att jag är mycket längre, vilket ger mig ett teoretiskt övertag.

Vid ett tillfälle kom jag på mig själv med att skratta, han stod i en ringhörna och flinade, redo för vad jag än skulle skicka iväg mot honom. Han visste det och jag visste det. Då han såg att jag tvekade gick han snabbt in för att gå in i clinch, vilket jag avskyr. Där har jag nämligen inte NÅGOT att sätta emot, Ott är så otroligt skicklig där. Det blev ingen svarsteknik från mig direkt, utan mer desperata utsträckt armar(han var snabbt för nära för en bra pushkick) som sträckte sig ut mot honom ”BORT! STANNA! KOM INTE NÄRMARE!” typ haha =)

Vid något tillfälle pressade han mig ordentligt med händerna, så det blev till att gömma sig ordentligt bakom garden. Ev lowkicks som jag skickade blockar han utan att ens lägga märke till dom, han går helt på automat. Han var vid detta tillfälle för nära för en pushkick. Jag var pressad, så då tog ryggmärgsreflexerna över och sökte något för att kontra… Jag hittade snart en måltavla, svaret kom helt reflexmässigt.

”HOHOHO! Läge för en skrevspark!” sa kroppen och skickade iväg foten. Som tur var så han jag stoppa foten innan det blev ordentlig kontakt, det viftade däremot till lite i hans shorts. Ingen har susp på sig när de tränar. Ott pausade, sänkte garden samtidigt som leendet delvis försvann. . Jag bad givetvis om ursäkt och skyllde på att det var en pushkick som gick fel. Jag blev lite ambivalent för denna händelse. Dum därför att det inte är tillåtet med skrevsparkar, samtidigt som jag var nöjd med att ett intränat beteende kom fram iom pressen.  Man fightas som man tränar.

Fascinerande egentligen. Jag möter en ”motståndare” som är mig totalt överlägsen. Han kan tänka på kvällens tvprogram samt vad han skall köpa på ICA för att kunna göra mat i eftermiddag, samtidigt som han vinner över mig i en thaiboxningsmatch. Ändå så uppstod ett ett läge som hade inneburit att han hade kunna förlora i en självförsvarssituation, då en thaiboxare inte tänker på att försvara skrevet, det ingår inte i tänket. Trots en jättestor kunskapsskillnad så hade jag haft en chans i en riktig fight (självförsvar), tack vare att jag inte har samma regelsystem, och därmed rörelsemönster och attackmönster, inprogrammerat. Rörelsemönstret ändras då allt är tillåtet, det märkte jag the hard way efter min första thailandsvända. Det smällde till en hel del i suspen då innan jag ställt om till KM fight igen.

Att han i ett skarpt läge säkerligen sänkt mig 10 gånger om med andra tekniker innan detta läget uppstod behöver vi inte prata om =)

Jag har tränat med en annan tränare också, jag har glömt bort vad han heter. Jag tror han är en av de mer juniora tränarna på campet. Det som är roligt där är att jag faktiskt har lite att komma med, han koncentrerar sig ordentligt och emellanåt så får jag in lite saker (och självklart tvärt om!). Kul att se att inte alla thaitränare är övermänniskor som skulle kunna besegra en med båda händerna bakbundna.

Tommy,  huvudinstruktören på Krav Maga Academy där jag tränar Krav Maga visade mig vid något tillfälle en fint som jag tränat lite på hemma, både vid sparring samt mot säck. Man fintar en skrevspark och går sedan över till rundspark. Här så fintar jag med en pushkick istället, för att sedan gå över till en kontrollerad rundspark mot huvudet.  Vid något tillfälle fick jag in den 2 eller 3 gånger på en rond (3 min) på honom, hans händer gick ner för att plocka den inkommande pushkicken. Tror han blev lite frustrerad för han kontrade med en lite hårdare rundspark som smällde till mot min bakre gardhandske. Det kändes bra. >:=] Första och hittills enda gången jag märkt av lite frustation från en thailändare, 99% av tiden här så är det min uppgift. Självklart skall jag göra allt för att det skall hända fler gånger.

Sparring med den tredje instruktören skrev jag om i en tidigare post, det var då min fotled kastade in handduken.

h1

Strandbilder

november 14, 2010

Hej.  Här kommer strandbilder från nai harn beach som utlovats. Jag och Thor var de enda som badade, men det blev tyvärr inte dokumenterat :)

Kram Lisa

h1

Skillnad på träning och träning, Fairtex och Rawaii

november 12, 2010

För er som inte är intresserad av Krav Maga, Thaiboxning eller träning: Det finns några träningsbilder längst ner i denna uppsats som ni kan titta på.  Övrig text i denna post vill ni nog inte läsa.

För er andra:

Jag har funderat över vilken skillnad det är mellan träning och träning, vilken skillnad det gör med en bra tränare/coach. Ta kettlebellinstruktören på det gym jag tränar på ibland tex. När hon skall visar snatchar så sätter hon inte ihop snatchen till en sammansatt rörelse, utan kämpar upp vikten till rack genom endast muskelkraft, för att sedant halvdant få upp kettlebellen i pressläge. Inget explosiv, sammansatt rörelse alls som sig bör. Detta lär hon ut till alla tränande. Inte ett ord om vikten av att hålla tillbaka axeln under swingar eller liknande tekniker för att undvika skador framöver. Många tränande i hennes grupp riskerar alltså att få skador eller bristfälliga träningsresultat, tack vare att deras instruktör lär ut tekniker på fel sätt.

Jag har nu hållit på att träna framför allt  Krav Maga ett antal år,framför allt med Tommy Blom samt Björn Karlsson som instruktörer, och det är jag otroligt tacksam över.  Jag tror det är svårt att hitta några mer motiverade, kunniga instruktörer är dem. Det känns som att de sett varenda fel man gör, och man får bra konstruktiv feedback på det.

Under min första period i Thailand så tränade jag på Fairtex i Bangkok. Där fick man i stort sett en tränare som tog en under sina vingar. Nung och jag körde mycket ren basträning, det jag framför allt fick med mig därifrån var rundsparkar samt (inser jag nu) bättre fotarbete. Mycket repetitionsträning som gör att jag slappnar av mer. På Fairtex körde man 4-5 ronder med sin tränare, sedan kanske ett par ronder på säck som man skötte i stort själv. Det var mer upp till en själv.

Rawaii muay thai där jag är nu är större, och har större antal studenter än Fairtex. Här är träningen lite annorlunda utformad. Man får först 5 ronder med tränare (vem tränaren är kan variera från gång till gång), sedan kör man 5 ronder på säck. De kollar att man kör 5 ronder på säcken, men man är ganska fri att köra de tekniker man vill, förutom de sista säg 20-30 sekunderna på ronden då det är tokslå på säcken som gäller för att få upp pulsen. Efter det är det ev en teknikdel där de visar hur man gör en teknik, för att sedan själv testa snabbt på mits alt träningspartner. Uppföljningen av att man faktiskt gör tekniken som de säger är väl sådär.

Rawaii är mer ett ställe för att träna fys på, och för att få mängdträning med duktiga padhållare. Det bästa är om man fått tekniken med sig från tidigare, alt att man kör privatsessioner med tränarna mellan passen. På de vanliga passen får man inte så mycket teknik, framförallt inte då man får olika padhållare för varje session, som har sin egen tolkning på hur något skall utföras (det finns mer fri tolkning och varianter av hur tekniker skall göras i thaibboxning jmf Krav Maga).  Kör man med instruktör 2 och gör teknikerna som instruktör 1 har sagt så kan man få information om att man skall göra på ett annat sätt, dvs instruktör2s tolkning.

I Krav Maga finns det varianter på samma teknik som kan skilja sig åt mellan olika instruktörer, men det är inte lika vanligt förekommande. Det kan ofta vara att någon instruktör inte har koll på den nya officiella varianten av tekniken. (Kraven uppdateras med jämna mellanrum för att alla tekniker skall vara så bra som möjligt. I praktiken är det någon enstaka teknik som ändrats fram och tillbaka, jag tänker framför allt på pistolavväpning framifrån).

Det finns en kille som vart här ungefär ett halvår och tränat hyfsat seriöst, framför allt för att gå ner i vikt. Man ser att han fått rutin i att slå mits, men jag ser också att han har fått bristfällig teknik (Vilket jag garanterat också har, men jag tror och hoppas att min teknik är bättre). Han slår ganska hårt och kraftfullt, och är avslappnad i kroppen. Armbågarna pekar däremot rakt ut, och han har ingen större höft med i sina sparkar. Han har fått ut det han velat av träningen, vilket ju är det viktigaste, men tänk om han hade fått mer teknikträning hur mycket bättre han hade blivit på att uföra teknikerna? Varför inte aspirera på att få ut så mycket som möjligt av sin träning, fysisk träning OCH bra teknik? För att lyckas med det så är mycket beroende av att man har duktiga instruktörer som kan teknikerna, och som verkligen vill lära ut och få sina elever att utvecklas. Samtliga instruktörer jag haft i Kraven har haft den egenskapen, vilket tyder på bra instruktörsurval och bra instruktörsutbildning. Motiverade elever är självklart också en grundförutsättning.

Här på Rawaii är elevgenomströmningen mycket stor. Många kommer hit ett kortare tag för att träna, och några är här ett längre tag. Många för att gå ner i vikt, och några för att bli bättre och gå riktiga fighter. Ambitionsnivån är mycket olika. Jag förstår att det är svårt att tagga till då som instruktör, det tar trots allt lång tid att lära sig rätt teknik. Om man då dessutom har lite egna tolkningar på hur saker skall göras så blir det svårare att få en person att utvecklas, då eleven kan ha olika instruktörer för varje träningstillfälle, även om vissa grunder gäller för samtliga instrukörer (alla vill så klart att man får med höft i rundsparkarna tex).

Tack Tommy, Björn, Petter, Armen,  Loreto, Ole Boe, Rune Lind och alla andra instruktörer jag tränat under. Ni gör ett kanonjobb.

Mycket snack nu! Dags för lite träningsbilder. Bilderna är tagna av en fotograf på campet som leker lite med sin kamera för att få lite mer effektfulla bilder. Ni får leva med det.

h1

Lite fler bilder

november 11, 2010

Hej hopp. I går tog jag och Thor en promenad till piren för vi skulle mötas upp där och äta lunch. Nicklas kom efter på  motorcykeln, som vi hyrt sedan ett par dagar då hans fot inte tillåter några längre promenader. Jag och Thor fick i alla fall en halvtimmes promenad enkel väg. Trafiken är ganska tung, men det finns en hyfsat bred väggren att gå på om det inte parkerat motorcyklar eller bilar där. Så det känns lite riskabelt när man får ge sig ut i vägbanan för att komma förbi.

Thor gillar att vara ute och promenera och tjoar och viftar till alla. Speciellt roligt är det om han får syn på någon hund eller katt. Phukets vackra natur skuggas av trafiken och bebyggelsen (mycket plåtskjul och tingeltangel). Har i alla fall lyckats få en bild med kullarna och den gröna skogen i bakgrunden utan dessa förfulande intryck. Väl framme satte vi oss på Nikitas bar och beställde lunch. Vi hade direkt havsutsikt och det fläktade gott från havet.

På hemvägen gick vi förbi ett bageri och köpte nybakat bröd (är lite trötta på toast), simkort till mobilen och tvättlappar. Sedan fick det bli ett avsvalkande dopp i poolen.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.